Bortglömd mamma
Som mamma blir man ofta bortglömd. Eller rättare sagt, man sätter sig själv i sista hand.
Så känner jag iallafall, säger itne att alla känner likadant.
Jag har två tjejjer, som går i förstahand. Speciellt när man har små barn så hinner man inte med så mycket som man kankse inte vill.
Efter dem så kommer Fredrik, vill lägga så mycket tid på honom som jag hinner.
Sen i sista hand kommer jag själv.
Varför är det så?
Är det nån som känner igen sig i det jag skriver?
Tex om jag går och handlar kollar jag aldrig på kläder till mig själv utan jag hamnar alltid på barnavdelningen och så kollar jag lite snabbt på herr och sen damavdelningen.
Det är så mycket lättare att göra inpulsköp till barnen eller fredrik än till mig själv.
Flickorna har en storlek och jag ser direkt om det passar eller inte, kankse är så enkelt..?!
Men jag känner mig iallafall bortglömd ibland, inte av andra utan av mig själv.
Det säger sig självt att man har mindre tid eftersom man har fler att ta hand om men så här lite...?!!!?
Prioriterar mig själv väldigt minimalt iallafall.
Hinner knappt borsta tänderna (eller glömmer bort det), hinner inte sminka mig, eller ta bort sminket på kvällen, bortsar eller blåser håret och gör mig fin väldigt sällan.
Den enda tid jag har för mig själv är när båda barnen sover, men då är det så mycket annant som ska hinnas med, och vips, så har ett av barnen vaknat!!
Längtar iallafall tills Selma kan somna själv i vagnen och tycka det är skönt att åka där, så ja kan ut ogå o förbränna lite o få tillbaka min gamla kropp!!
Men nu har jag klagat färdigt och ska försöka bättra mig o tänka på mig själv lite mer, det behöver jag nog.
Kankske skulle åka o handla utan barnen en dag, när Fredrik har kommit hem.
PS. Fick ett presentkort på Make Up Store (en sminkning) av Fredrik när jag fött Selma, detta ska jag utnyttja snart!!!
Så känner jag iallafall, säger itne att alla känner likadant.
Jag har två tjejjer, som går i förstahand. Speciellt när man har små barn så hinner man inte med så mycket som man kankse inte vill.
Efter dem så kommer Fredrik, vill lägga så mycket tid på honom som jag hinner.
Sen i sista hand kommer jag själv.
Varför är det så?
Är det nån som känner igen sig i det jag skriver?
Tex om jag går och handlar kollar jag aldrig på kläder till mig själv utan jag hamnar alltid på barnavdelningen och så kollar jag lite snabbt på herr och sen damavdelningen.
Det är så mycket lättare att göra inpulsköp till barnen eller fredrik än till mig själv.
Flickorna har en storlek och jag ser direkt om det passar eller inte, kankse är så enkelt..?!
Men jag känner mig iallafall bortglömd ibland, inte av andra utan av mig själv.
Det säger sig självt att man har mindre tid eftersom man har fler att ta hand om men så här lite...?!!!?
Prioriterar mig själv väldigt minimalt iallafall.
Hinner knappt borsta tänderna (eller glömmer bort det), hinner inte sminka mig, eller ta bort sminket på kvällen, bortsar eller blåser håret och gör mig fin väldigt sällan.
Den enda tid jag har för mig själv är när båda barnen sover, men då är det så mycket annant som ska hinnas med, och vips, så har ett av barnen vaknat!!
Längtar iallafall tills Selma kan somna själv i vagnen och tycka det är skönt att åka där, så ja kan ut ogå o förbränna lite o få tillbaka min gamla kropp!!
Men nu har jag klagat färdigt och ska försöka bättra mig o tänka på mig själv lite mer, det behöver jag nog.
Kankske skulle åka o handla utan barnen en dag, när Fredrik har kommit hem.
PS. Fick ett presentkort på Make Up Store (en sminkning) av Fredrik när jag fött Selma, detta ska jag utnyttja snart!!!
Kommentarer
Postat av: Linda
Men, vännen! Jag förstår dig. Jag skulle säkert känt likadant om Elliot hade funnits. Prioteringen är så hos kvinnor.. Barn, Man och sen en själv.
Männen får passa barnen så går vi ut och har kul en dag!! Låter det bra? =P
Trackback
